Känn dig själv...

Diskussionen om våldtäkterna i Bjästa blev snabbt en debatt med bara en sida, och med all rätt, jag hann kolla på Fria Dennis-sidan innan den slocknade och det gick ju snabbt att konstatera att deras påstådda bevis inte var vatten värda. Ofattbart att de trodde att de skulle få stöd av rutinerade grävreportrar och till och med upprättelse i Högsta Domstolen. Undrar just vad HD tänkte när de fick in överklagan med den här skvallersoppan som underlag.
Som alltid när det blir en folkstorm är det dock många som kliver upp på bandvagnen och känner sig manade att höja just sin röst extra mycket. Ibland bara för att visa att de står på rätt sida, i bästa fall för att tillföra tänkvärda synpunkter, men ibland för att passa på att försöka koppla någon egen hjärtefråga till ett fall med stor uppslutning kring.
Folkpartipolitikern Veronika Ekström har exempelvis skrivit ett debattinlägg med budskapet att 'de gamla strukturerna som lever kvar ute i de mindre samhällena fortfarande existerar och invanda tankesätt och strukturer är mycket svåra att bryta'. Och en orsak tror hon dessutom är 'regeringens handlingsplan och stora ekonomiska satsningar och utbildningsprogram när det gäller våld mot utsatta kvinnor inte nått längre ut'!
Det är möjligt att småstads- och landsbygdsbor i genomsnitt är mer konservativa än andra, men hon har inga som helst belägg för det, och det skulle lika gärna kunna vara tvärtom.
Skillnaden mellan små och stora orter är nog framförallt att små orter helt enkelt är mindre. Alla känner alla. Det har både fram- och baksidor, och en av baksidorna framgår väl här. Smutskastning och skvaller får ännu mer spridning än annars. I en större stad kanske den drabbade har tillgång till andra sociala nätverk dit förtalet inte når, medan i en liten stad är allt ett enda nätverk. Men det betyder ju inte att lansbygdsbor i sig är mer inskränkta.

Det finns mycket intressant att lära av det här tråkiga fallet, men om utgångspunkten är att Bjästaborna måste vara inavlade rednecks, en inställning som man också stöter på i en del kommentarer i Facebook-grupper, kommer man nog inte så långt. I stället borde folk fråga sig om de själva likt Amanda skulle klara av att ställa sig på rätt sida om något liknande hände i deras stad – inte NU, när ett inflytelserikt TV-program redan stött tjejerna, utan som situationen såg ut innan. Alla tror det om sig själva, men erfarenheten säger att många faktiskt inte skulle det.
Rådet jag kan ge är väl: var oerhört skeptisk mot alla rykten och andrahandsuppgifter och kontrollera med orginalkällan (skriftlig eller muntlig), och har du inte tid till det, så uttala dig inte så mycket utan medge bara att du inte vet hur det ligger till! Fråga dig om du tror det du tror för att du verkligen har sakliga skäl att tro det, eller om det är för att du VILL tro det. Det var första steget, att forma sig en sakligt grundad uppfattning. Andra steget, att finna modet att stå för uppfattningen trots att det kanske gör dig inpopulär, är säkert svårare, men här har jag inte mer än någon annan att säga om hur man gör!